Med och utan färg

Jag har länge varit ett stort fan av svartvita bilder. Här hemma har vi en hel vägg full av fotografier i svartvitt på allt ifrån mormors mor till sommarfesten i fjol. Ibland när jag redigerar bilder och testar dem i svartvitt känns det som om varenda bild passar bättre så. Då måste jag lägga band på min förkärlek till det färglösa, ta ett steg tillbaka och jämföra vilka bilder det är som verkligen kommer till sin rätt i svartvitt.

Denna bild hade färgstick av tegelväggen och blev
mycket bättre i svartvitt!

Men den senaste tiden har det kommit en uppstickare bland mina filter, sepiatoningen. Sepia är ingen ny uppfinning, redan i fotografins barndom valde man att tona särskilt porträttbilder på detta gulaktiga sätt för att komma ifrån de kalla svartvita bilderna. Nu är den populär igen och jag märker att jag använder den mer och mer i mina bilder.

Denna bild blev klockren i sepiafärg,
mjukare och behagligare vilket passar
fint på ett barnporträtt.

Vad säger ni, vilken toning föredrar ni på era bilder?